var är hon när jag behöver henne som mest
Var är hon när jag behöver henne som mest, hon som alltid skulle finnas för mig, som alltid skulle ha mig i hennes famn. Det känns som bara ord, för så är det inte längre. Det är inte bara ord. Jag har aldrig någonsin känt mig så sviken och så lämnad som jag känner nu. Jag känner mig tom men ändå full av tankar och ord på samma gång. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig för att göra det rätt. Jag kommer aldrig kunna få fram med ord hur besviken jag är och hur lämnad jag känner mig av dig. Jag hoppades och hoppas fortfarande att det hinner vända, att du hinner få mig att börja om igen.
Jag är rädd för att vara utan dig, jag känner att det är någoting som fattas, och du vet att det är du. Så fort jag tänker på det så svider det i mig. Det finns i mitt huvud varje dag, flera gånger per dag. Jag vet att du läser det här och jag vill förmedla detta till dig, hoppas jag lyckas. Jag tycker att fokuset ligger på fel sak, det har jag sagt men det är där vi går skilda vägar och det gör mig sjukt ledsen och sårad. Att vi inte var världa mer tillsammans. Trodde vi var ett band som alltid skulle sitta ihop. Jag kommer hoppas ända in till det sista, om det är bara så ett telefonsamtal så är vi på väg åt rätt håll. Men vi är inte på väg åt det hållet och det gör mig krossad.
Kommentarer
Trackback
